I sommar tar jag (som de flesta vet) studenten. Jag har längtat, kämpat och åter längtat till den dagen. Jag minns när jag läste in mina grundskole betyg på IV, det känns som igår (nästan). Men även när jag började i ettan. Jag har ingen aning om vart tiden tagit vägen, det kommer vara tråkigt att "lämna" alla men jag kommer även vara så jävla stolt över att jag klarat skolan. Det var så många som inte trodde på mig ibörjan, så många som gick bakom ryggen på en och minsann visste att jag förstört hela mitt liv. Men tji fick NI, jag har klarat mig bättre än många andra. Jag har mål, jag vet vad jag vill göra och hålla på med i framtiden. Men jag har framför allt världens finaste dotter, som får mig att kämpa varenda dag då det varit svårt. Hon är min livskraft.
Jag är och kommer alltid vara stolt över henne.