Dont say its too late
Nu - när jag går mitt sista år på gymnasiet, snart tar studenten, är redo för att skaffa mig ett jobb och flytta hemifrån på riktigt, känns allt inte lika bra längre. Det var det här jag längtade till för tre år sen, att få gå ut skolan och få tillbringa all den där tiden jag missat. Att få "tillbaka" W, få vara den som lämnar och hämtar henne på dagis, vara den där mamman som alltid finns där. Även fast jag alltid finns för henne så känner jag inte det, det känns som jag svikit henne, att jag lämnat bort henne när hon behövde och behöver mig som mest. Allt det här känns så långt borta och omöjligt just nu, allt bara för att det alltid måste bli massa tjafs om minsta lilla grej.
Jag skulle inte tveka på att flytta ut till Nynäshamn när jag gått ut skolan, har ett jobb och stabil inkomst- om det inte var så att det är sjukt svårt att hitta något där och jag vet att jag inte kommer ha råd att köpa mig en lägenhet eller ett hus där ute på bra många år heller. Jag kommer såklart försöka, allt för att det ska bli så bra som möjligt för W, för att hon ska behöva slippa allt krångel. Men en sak vet jag, går det inte så kommer jag begära att få ha W varannan vecka ändå. Jag har all rätt till det. Det känns jävligt orättvist mot henne att hon ska behöva gå på två olika dagis, alternativt att hon börjar på ett nytt som är halva vägen för båda.
Jag vet att många tycker att jag får skylla mig själv för att situationen är som den är. Att jag borde tänkt på sånt här innan allt tog slut mellan mig och A. Jag vet det, och det är många gånger jag tänkt och funderat över på varför allt blev som det blev, varför det är så jävla lätt att vara efterklok. Men vad hjälper det att hela tiden älta saker som man tidigare gjort i livet? Beslut man tagit som just då kändes rätt. Gjort är gjort och det är meningen att det ska förbli så också.
Jag behöver mer tid med W. Det är det här jag längtat efter, snart har jag klarat mitt mål om att ha gått ut skolan och ha en utbildning. Jag tänker aldrig låta något komma ivägen, aldrig.
Är det redan tre år sen du flyttade? Shit vad tiden går, har följt bloggen i kanske fyra år då?
I alla fall tycker jag att du har gjort allt man kan göra för Wilma och verkligheten är ju sådan att om man träffar någon som bor en bit ifrån en själv måste man ju välja vart man ska bo. Det är sällan man blir kär i grannen ;)
Fortsätt kämpa, det kommer att gå bra!
Emelie, jag kan inte ens föreställa mig hur ont det gör att du är helgmamma.
Det hade varit en riktig mardröm fö mig.
Det var ju du som hade henne mest innan hon började dagis och hennes pappa låg i lumpen.
Banden man binder första året, och särskilt när man ammar, är så nära man någonsin kommer någon.
Du ska inte alls skylla dig själv.
Inte kunde du veta att det skulle bli såhär i framtiden. Även äldre föräldrar separerar och ingen har det i åtanke när man skaffar barn, även om oddsen är sämre för tonåringar att hålla ihop.
Just nu bor väl Wilma hos sina farföräldrar? och hennes pappa kan ju inte bo där hela livet, och det är ju ni som är föräldrarna.
Du har rätt till varannan vecka, och då är det ju enklast för Wilma att förskolan/skolan ligger halvvägs, för när hon går i skolan sen och kommer börja åka själv, så underlättar det ju för henne, då har hon lika långt från båda.
Tycker inte du ska behöva känna någon skyldighet att flytta till Nynäshamn.
hennes pappa kan ju lika gärna flytta närmare stan, när han tänkt flytta hemifrån.
Det hade ju varit en annan sak om han haft en lägenhet där redan, men nu har ju ingen av er det, så då får man kompromissa.
Jag beundrar dig verkligen för att du orkar allt detta, och tycker du är otroligt mogen i ditt tänkande.
Vet att du alltid planerat några år framåt, satsat ordentligt på skolan och verkligen vill ha eget jobb och boende för att kunna ge Wilma det hon behöver.
När jag var i din ålder så var jag enormt skoltrött och hade ingen aning om vad jag eg ville jobba med i framtiden.
Levde bara i nu:et och hade kul typ.
Jag gick ändå barn och fritid och älskade ungar, men jag hade inte varit redo att bli förälder i den åldern.
Men tänk vad coolt!
När du är lika gammal som mig kommer Wilma vara 14-15 år.
Alla hennes kompisar kommer vara avis för att hon har en så ung och modern mamma som förstår tonårsproblem bättre :D
KRAM!
Kämpar man för något så når man ofta målet.
De kommer ordna sig. Kämpa nu in i de sista så kommer allt bli bra. Jag tror på dig. Kram
Men ja, klart ni ska ha delad vårdnad! Så som du slitit och kämpat. Förstår inte hur Andreas kan neka det?
Tack så mycket :):)
Sofia: Vi har redan delad vårdnad, det har vi alltid haft.
Klart du ska ha din flicka varannan vecka.Ingen av ni föräldrar är bundna vid någon bostad.Ni får på något sätt bosätta er så nära varandra ni kan och tänka,allt för Wilmas skull.Har läst din blogg i flera år och vet hur du har tänkt.Moget måste jag säga.Det kommer ordna sig om alla vill W bästa
Du har ingen skyldighet att flytta ut till nynäshamn, andreas kan gott och väl flytta närmare stan. Ni båda bor fortfarande hemma och borde istället prata med varandra och komma på en lösning, kanske kan ni försöka hitta boende relativt nära varandra? Kan förstå att ni kanske vill att wilma ska gå kvar på samma dagis för att behålla kompisarna hon har, men hon är fortfarande liten och kommer inte ha några problem alls att hitta nya kompisar. Det jag vill komma fram till är att som jag sa tidigare att du Emelie inte ska känna något tvång över att du MÅSTE flytta till nynäshamn för att du tror att du inte kommer få ha Wilma annars. Ni är båda vuxna och måste kunna lösa det här på ett annat sätt isåfall.
Fortsätt med det kanon jobb du gör!
Säg till om du behöver hjälp med lagrum och så, om det går så långt :) ett barn har alltid rätt till båda föräldrarna; det är en av grundreglerna i föräldrabalken :)
Ni löste det ju på det sätter som var bäst då, innan du gick på gymnsiet och som någon skrev innan så bor ju pappan hemma så han måste väl ändå röra på sig någon gång. Bara för att bästa lösningen då var att Wilma var mer hos honom så har ju inte han nån rätt att alltid ha det. Man kan ju inte paxa sin unge liksom, hon har rätt till båda och vad kan vara mer rätt än 50% hos mamma och 50% hos pappa. Du måste verkligen stå på dig, det är en självklarhet att det ska vara lika oavsett saker som typ vems "fel" det var från början att det tog slut eller så... Jag önskar dig verkligen all lycka till och håller tummarna att det löser sig!
Kan bara hålla med alla här, självklart ska du ha rätt att ha henne varannan vecka. Herre gud, han bor fortfarande hos sina föräldrar, det ska väl inte han göra hela livet? Verkar orimligt att du måste låsa dig till det.
Ni får hitta dagis och skola som är på halva vägen isåfall, det kommer inte alls att vara några problem för W! Kämpa på och tveka inte att kontakta ett ombud om du skulle behöva! kram
Det måste ju gå och lösa, hon kommer troligtvis inte gå med alla sina kompisar när hon börjar förskoleklass ändå, folk väljer ju olika skolor. Bättre med halva vägen var än att W ska få 2 dagis eller att du ska flytta till Nynäs..där finns väl bara jobb på sommaren.
Mycket bra skrivet. Ja, du kämpar verkligen och duktig är du.Kommer att stödja dig så mycket jag kan Emelie du har blivit mycket duktig på att uttrycka dig och det glädjer mig.KÄMPA PÅ DU KOMMER ATT KLARA DET.
Mycket bra skrivet. Ja, du kämpar verkligen och duktig är du.Kommer att stödja dig så mycket jag kan Emelie du har blivit mycket duktig på att uttrycka dig och det glädjer mig.KÄMPA PÅ DU KOMMER ATT KLARA DET.
Ni måste lösa det här tillsammans. Allt ligger inte på dig. Jag förstår verkligen att du vill ha halva tiden och det måste varit sjukt jobbigt för dig att ha det såhär så länge. Du är stark och att du gör detta för W:s skulle visar bara hur otroligt osjälvisk du är. Jag hoppas verkligen det löser sig och jag hejar på er!
Fan, Emelie, flytta inte till Nynäs! Du kommer aldrig hitta ett ordentligt jobb där. Jag tycker du sta stå på dig och slåss för din tjej, Andreas verkar inte vara klok (det framgår j-vla tydligt i hans blogg) och att det blir en massa tjafs förstår man ju lätt. Han bor fortfarande hos sina föräldrar så det borde inte vara några problem som helst för honom att flytta närmare stan, t.ex. till Västerhaninge som ligger precis i mitten. Nu har du snart gått klart gymnasiet och då är det din tid att få ha hand om Wilma!! Att hans föräldrar är dom som har mest hand om Wilma fattar ju varenda kotte. Stå på dig tjejen, du kan ju alltid annars begära varannan vecka i rätten.
Ni får väll kanske flytta en bit var. Du närmmare Nynäshamn och Andreas närmare stan. Alltså halva vägen var :)
Jag lider med dig när jag läser det du skrivit. Livet är så orättvis ibland och det måste kännas förjävligt vissa stunder att ha det sådär. Men du är stark som klarat av det så pass bra ändå, jag vet inte om jag hade varit lika stark! Creeds to you!
