Har ni någon gång känt den där känslan att ni bara har lust att skita i allting? Dra iväg någonstans och bara få glömma allt runt omkring en och bara vara? Jag tror alla människor gör det någon gång i livet. Sen en tid tillbaka har mitt liv känts så förvirrande, jag vet knappt vart jag har mig själv. Det har hänt så mycket de senaste månaderna, saker som jag bara vill glömma och försöka gå vidare i livet. Och visst, jag försöker men jag vet att det här alltid kommer följa med mig, hela livet, hur mycket jag än försöker förtränga det. Hur mycket jag än önskar att det här aldrig hade hänt så kommer det vara en del av mig, en del av Emelie. Jag är jävligt bra på att klandra mig själv, ta på mig skulden för något jag absolut inte ska eller borde. Jag måste bli bättre på att se mitt eget värde, bli bättre på känna att jag faktiskt duger som jag är. Det är lätthänt att man glömmer bort vad som är bra med än själv, att man fokuserar mer på sina dåliga sidor man har. För alla människor har dåliga sidor men det betyder inte att man är en dålig person för det. Jag måste inse att jag har all rätt i världen att vara ledsen och arg just nu. Jag behöver inte alltid räcka till för alla runt omkring mig, behöver inte känna mig som en dålig vän bara för att jag just nu inte orkar vara till hands. Jag älskar min familj och mina vänner lika mycket för det, och det tror jag att dom vet om.
Det jag har gått igenom, det jag går igenom och det jag kommer gå igenom är jävligt påfrestande för mitt psyke. Jag önskar inte ens min värsta fiende denna smärta jag känner inombords, ingen människa i hela världen är värd att känna såhär. Jag har bestämt mig, jag tänker gå vidare, jag tänker inte deppa ihop totallt och gräva ner mig själv, den här människan ska inte få ha förstört mitt liv. Men för att kunna gå vidare måste jag tillåta mig själv att vara ledsen och arg när jag vill och känner för det, måste få fråga mig själv varför det här hände. Det kommer ta tid men jag vet att jag kommer klara det. Jag har min familj, L, C och A att tacka. Dom som har lyssnat eller helt enkelt bara ställt upp genom att prata utan att jag behövt säga något, dom som jag vet alltid finns där.

Ville bara skriva av mig lite, mår mycket bättre genom att bara få skriva. Godnatt.