- One day at time

Det ekar här inne känns det som, jag vet lixom inte riktigt vad jag ska skriva om. Mina dagar ser ungefär likadana ut just nu. Jag börjar iallafall äntligen känna mig som en människa igen, legat sjuk i flera dagar nu. Men en eller två dagar vila till så är jag nog på banan igen. Mår mycket bättre men vill inte anstränga mig allt för mycket med risk för att aldrig bli frisk istället. Det känns verkligen som att jag åkt på allt skit som man kan göra under de här nio månaderna, eller ja det finns så mycket värre saker men det här har varit jobbigt nog! Jag är aldrig sjuk annars.

Idag har jag orkat tvätta, städa och baka lite. Känner att jag måste göra något, det lixom kryper i benen på mig. Imorgon ska jag försöka ta mig till Globen och kolla lite, försöka hitta en gosig filt, beställde en men den var inte i sånt material som jag ville ha.

Det är tydligen värsta babyboomen just nu, rekord många beräknas föda i september. Jag blir sjukt nervös över att inte få plats någonstans. Har hela tiden i tankarna att det faktiskt hände senast, jag fick plats på det fjärde sjukhuset vi ringde, såklart det som låg längst bort också. Jag vill helst föda på SÖS men räknar med att få komma någon annanstans. Alltså man får ju alltid komma nånstans, rädsla ligger nog med att inte hinna på grund av det. Jag lär få igen på det här och ha en två dygns förlossning bara för det, haha.



Namn:


E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Vad vill du säga?:):

Kom ihåg mig?
RSS 2.0